17:e dygnet gillt!

Robin rapporterar.

Karpfisket har varit katastrof för mig denna säsong, det resterande fisket har dock varit fantastiskt med 3 fina Sarvar, en enorm Vimma och en pojkdröm som gick i uppfyllelse när jag till slut fick mitt livs första Lax. Nåväl, jag hade ju ett riktigt grymt karpfiske förra året så det känns som om att jag fått lov att betala tillbaka för det i år...

Men inte en karp, inte ens en chans har jag fått medans både Janne och Classe bänder upp dom på löpande band! Själklart är jag både glad och stolt över grabbarna men mitt självförtroende sjönk som i kvicksand bara neråt mer, och mer..
Det 15:e dygnet låg jag i bivviet å snacka goja med Janne och kände mig ganska värdelös som karpfiskare, då drar det iväg ordentligt och jag attackerar spöt och lyfter snabbt som blixten, jag tänkte lite kaxigt för mig själv att, sådärja! takterna sitter i.. nu är det rätt art, med råge! Plötsligt får jag en obehaglig känsla inom mig... donk, tafsbrott!!? Neeej! ljuder över sjön. Janne klappar mig på axeln och känner med mig, tur att jag har rediga kamrater!

Jaja, helgen som var kom jag till mörtsjön för att möta upp Janne och hans trevliga donna Lizen med tillhörande jycke Åsa, Janne kom på torsdagen och hade redan hunnit bränna en karp så han var lite småtjurig så jag fick klappa han på axeln och visa lite medkänsla. Vi fiskade Norra och kamratlig som Janne är fick jag chansen att fiska där jag velat ett bra tag, vilket gjorde att jag vart lite peppad! Jag hade i detta skede laborerat i frustration över alla blankpass så jag kände att nu går jag back to basic! en snowman på en vanlig rigg 20+15mm och inget blyhagel eller annat tjafs denna gång, ut med grejerna och luta sig tillbaka med lite grillat och en kall! mörkret kommer och tröttheten därpå så jag sitter och njuter en stund till tills jag känner mig färdig för sängen..
Jag vaknar vid 9tiden och är ut vilad, tänker för mig själv att det var det 17:e dygnet och det blir nog ingen karp denna säsong för mig och känner mig ganska hopplös. Janne och Lizen är i full gång med att steka bacon och ägg till frukost, Gourmé! Vi sitter och småpratar lite, jag mumlar något surt om att när det känns som mest hopplöst så händer det...

Pippipipipipiiipppiii! Mitt mittenspö drar iväg och jag springer för livet och greppar spöet, den är kvar och det är rätt!! Ben och armar skakar frenetiskt, snabbt ut i båten och lirkar oss fram bland rötter och bråten i vattnet. Väl framme vid fisken är det mer bråte och annat skit än vatten men den är kvar fortfarande, jag lägger ifrån mig spöet och börjar handdrilla! fram och tillbaka och ännu mer in åt land vill fisken som vi inte ens ser vid det här laget! efter en evighet skymtar både janne och jag en enorm fjällis, nervöst!! jag börjar känna att karpens krafter börjar ge vika fast den ger inte upp för det, den vänder vid håvkanten 5-6 gånger och sen in under ett träd och annan skit.. janne dyker bestämt efter med håven rakt in i snåret och ut kommer den med en vacker spegel, Seger!!! Jaaaaa, jluder nu över sjön! adrenalinet pumpar för kung och fosterland och kramkalas råder! väl inne vid land väger vi karpen till 9.94kg och 82cm Fjällis, nytt PB på fjällis och nollan spräckt!

Jag kunde nu andas ut och åka hem med karpsäsongen och hedern i behåll! Nu är livet lättare igen...
Janne fiskade ett dygn till men utan framgång tyvärr.

Karpe Diem!

//
Robin
Fat admirerers carp club